Sara

Idag är så sista dagen på semestern. Det var kul så länge det varade... Nu ska jag slltså börja söka jobb och det finns nget som kan beskriva den ångesten jag har även om den just nu är lite mindre än ibland då jag ligger och gråter mot Andreas axel. Det värsta är ju att jag nu inte kommer ha en axel att gråta mot 24h om dgnet eftersom axeln från och med imorgon tisdag kommer gå på calmers om dagarna.

Ja, några kompisar lär det ju dröja ett år eller två innan jag får så jag kan ju lika gärna ruttna i min ensamhet. Jag är inte alls bitter, no,no. GAAH!

Om jag ser till att skaffa det där gymgrejset så kanske jag kan dränka mina dagar i träning utom de timmar jag måste slita av allt mitt hår och söka jobb vill säga.

Tur att jag inte har så stora anlag för att tröstäta för hade jag det skulle jag vara en fetknopp om ca. tre veckor.