Sara

Trodde aldrig den här dagen skulle komma men nu är den här... Som vanligt när man ser tillbaka fattar man inte att tiden kunde gå så fort.

Just nu är jag lycklig men samtidigt så förstår jag inte riktigt... Tror nog jag kommer tänka typ 1000ggr att han snart far igen... Men det gör han ju inte! Härligt! Men jag förstår det inte riktigt endå...


Jag känner som en vemodighet också. Så som jag skulle känna om jag vore i hans ställe och som han aldeles säkert känner.

Dessutom så känner jag vemodighet över att lämna mitt hem. Det kommer ta ett tag att skapa Göteborg till "hem". Eller iofs, Göteborg kommer väl aldrig bli hem lika mycket som skellefteå men jag menar mer vår nya lägenhet... Vemodigt känns det iaf. Overkligt. Jag känner en saknad redan och jag har inte åkt än.